min bästa vän har en underbart välskriven blogg om hennes kamp mot ätstörningar. hon är på bättringsvägen och har nått en normalvikt, jag är så otroligt glad och stolt över henne! hon är min förebild och en bättre vän kan man inte hitta. jag tänker nu länka er till ett inlägg hon skrev om mig http://anxietyandobsession.blogspot.com/2010/08/do-you-really-know-right-answer.html  läs gärna andra inlägg hon skrivit, hon har en fantastisk talang för att få tankar och käslor till välskrivna texter. jag tror att flera av er som lider av ätstörningar kan relatera till mycket av det hon skriver.

du är sjuk. allvarligt underviktikg och enligt läkarna nära döden. du inser det inte själv. allt det här är så nytt för dig. du tvingas in på sjukhus. tvingas äta. tvingas gå upp i vikt. när ångesten kommer söker du tröst i läkarens ord. om tillfrisknandet. om hur underbart livet är efter en ätstörning. om du bara går upp i vikt och får den näring du behöver kommer tankesätet att ändras och du blir gladare, positivare, lyckligare. du kan inget annat än att hoppas att läkaren talar sanning. att med varje kilogram du ökar kommer du att bli friskare och humöret kommer att höjas. hoppas det är sant, det dom lovar! att jag får tillbaka mitt liv! och så kommer den dagen. du blir utskriven, lyckan är enorm! äntligen friii! men den lyckan vara inte länge. för tankesättet har inte ändrats trots det extra kilona. kvar är bara en rasande ätsörning. DU ÄR FET!!!! ditt liv är inte bättre för att du väger mera, du är inte lyckligare! bara du äter ordentligt ska du nog se att så småningom börjar du må bättre mentalt också, säger läkaren. bättre mår du inte. du mår sämre än du gjort på länge. gömmer din feta kropp i ditt rum hela dagen. du vill inte gå ut för att varje person som är smalare än du känns som ett slag i ansiktet. du känner dig som den osäkra överviktiga blyga flicka du var i högstadiet, fy fan! du hade glömt den äckliga känslan av lår som går ihop och tittar missnöjt på dina egna lår som sitter som fastlimmade tillsammans. ätstörningen fick dig att känna dig vacker, speciell. nu är du som alla andra. du minns hur snygg du kännde dig i dina svata jeans i storlek ssx. nu ligger dessa jeans långt långt ingömda i garderoben. du vill inte se dom. tanken på att dom knappt sku rymmas över vaderna ger enorm ångest. du klär dig i de lösaste kläderna du kan hitta. du vill inte känna tyget strama över fläsket på din kropp. du måste gå ner i vikt...

jag trivs väldigt bra på jobbet vilket gläder mig! det är så skönt att ha något vettigt att fylla dagarna med. jobbet är egentligen inget drömjobb, skitlön och massa städande men det är bättre än inget jobb alls :) och man bränner mycke kalorier av att städa hela tiden och bära en massa disk till köket. 

en sak som stressar mig lite med jobbet är att dom hela tiden frågar varför jag inte äter och om jag ska ta min lunchpaus snart osv.

 jag har märkt att alla som jobbar där äter väldigt mycket eftersom det är gratismat så det syns när man själv inte äter. det är jobbigt att tänka ut ursäkter på varför man inte har ätit... jag åt en stooor frukost, det är så varmt ute att jag har inte lust för mat, åt just en glass osv.

undrar om dom misstänker något??

jag får dagligen höra av mina föräldrar att vi är inte rika vi har inte råda att ge dig mat som du bara ska spy upp! mat e int gratis det kostar pengar!! du gör oss fattiga! jag jobbar väldigt hårt för pengarna jag får säger mamma och det är sant hon jobbar hela tiden.

självklart ger det här mig enorma ENORMA skuldkänslor så jag hittade en lösning som gjorde att jag kan mata min bulimi utan att ha skuldkänslor över att slösa mammas pengar och det är att snatta.

det var min fellow bulimic friend som introducera mig till denna lösning, fan vad det är enklet!!

JAG VEEEEEET ATT DET ÄR FEL!!!!!!!!!!!!!

väldigt fel men jag får mer skuldkänslor av att spy mat som mamma och pappa betalat för än jag får av att spy mat jag snott gratis för.

sådär, nu kan ni tycka jag är hemsk

för nån dag sen hade mamma en av sina breakdowns.

fan va det är jobbigt att se ens föräldrar gråta och vara så olyckliga.

hon yla om att hon inte har råd att betala räkningarna och varför måste jag ha tv och dator på??! varför spyr jag?! kan du inte sluta du kastar ju bara pengar i vessan när du spyr upp maten ( vafan de mesta av det jag äter har jag själv skaffat! ska berätta senare hur)

ja förstår att det måste vara jobbigt att ha ett barn med ätstörningar men inte e de enkelt för mig heller!

jag försöker förklara för henne att det är lika svårt för mig att sluta hesta och spy som det  vore för henne att sluta ta hennes satans piller.

imorron har jag min första jobbdag! såg fram emot det men nu när den dagen snart är här så känner jag lite ångest.

ska jobba på ett cafe där jag kommer att vara omringad av mat!

min plan är att inte äta alls men tänk om jag har en moment of weakness och jag kan ju inte spy på jobbet!

nä ja tror att tanken av att ha äta men inte kunna spy upp det kommer att vara tillräckligt skrämmande för att hindra mig från att äta.

 jag klarar mig även om det kommer att vara tortyr att vara omringad av mat när man är vrålhungrig.

har haft lite bloggtorka som ni säkert märkt, ber om ursäkt för det! har kännt mig hemskt oinspirerad att skriva.... dagarna består fortfarande av att äta å spy.

in other words same shit no change

P.S kollar på mitt förra inlägg och kan int låta bli å säga att vitsi de va lite ja hetsa eller kanske hetsmänged har ökat nu på senaste tiden..?

när jag hetsar så tänker jag inte på mängden av mat jag proppar i mig.

pappa tyckte jag ska börja skriva upp de jag äter så att jag inser hur mycket jag stoppat i mig eftersom jag alltid klagar till honom hur ont jag har i magen efter att jag ätit.

nå jag tänkte nu skriva upp det jag just hetsat av :

- 2 apelsiner

- 1 stor banan

- sallad bestående av tre tomater, ett salladshuvud, ett paket fetaost och MASSOR av sallads dressing

- 3 grillkorvar

- lite godis

- en 200g chipspåse + en gräddfilsburk för dipping

- 1,5 liter läsk

jag åt det här under 1 och en halv timme.

det kan verka för några människor vara en ganska stor mängd att äta på en gång men dedär var faktist inte så mycket för mig, jag hade inte ens ont i magen.

vanligtvis äter jag så mycket att jag inte ens kan stå upp rakt utan böjer mig på ryggen för jag är så mätt.

att gå ner 1,3kg på två dagar??! måste checka 4 gånger för att vara säker på att jag sett rätt!

 var övertygad om att jag sku ha ökat i vikt för att det på de senaste dagarna varit supersvårt att spy, var rädd för att jag höll på att förlora min "puking ability" eller vad man nu kan kalla de..

hade en bra dag idag, men tyvärr var det bara på grund av att jag gått ner i vikt som den var bra.

det är  vågen som bestämmer om min dag kommer att vara dålig eller bra, därför undviker jag att väga mig vissa dagar för jag är rädd att jag gått upp i vikt vilket skulle betyda en ångestfylld dag.

fast de flesta dagar måst jag bara veta vad jag väger, annars blir jag galen!

 

 

facebook e deprimerande.

alla bilder på vänner som ler, skrattar tillsammans, ute och festar m.m och själv har man bara varit hemma och spytt.

jag bara tänker att så sku mitt liv ha varit utan en ätstörning, jag sku ha vari med i de där bilderna och skratta tillsammans med mina vänner och haft roligt.

nån hade nyligen satt upp bilder från min väns födisfest, en fest som jag inte var bjuden på, en fest som jag inte hade en aning om.

det gör ont att veta att mina vänner glömt mig...